ett fall så fritt som ett felsteg men det slutar inte alltid lika bra
Efter att ha lättat hjärtat i ett två timmars samtal om VFUn med gruppen i skolan så sitter jag nu på bussen söderut.
Det är fullbokat och trångt och jag önskar att jag hade en liten mac ist för min widescreen-laptop för det är rätt svårt att röra fingrarna på tangentbordet då mina armar inte kan röra sig för att dem sitter fast i ett läge så jag inte ska slå till personen som sitter bredvid mig. Anyways, det ska bli skönt att komma hem i några dagar och bli bortskämd för som det är nu så ligger jag väl i riskzonen för skörbjugg efter 7 veckor av havregrynsgröt.
Kommentarer
Trackback
