ur en klar himmel faller bomben ner, vi ligger tysta i en krater, ler när vi ser vår samtid brinna ner
Lyssna: lite vinter sådär va
don't get me wrong if i come and go like fashion, i might be great tomorrow but hopeless yesterday
och som du skrev om din spaning efter friheten, ord bevingade som fjärilen och jag tror att jag förstår
Dropparna är röda. En oskyldig pysselstund. Sniffa inte lim kids.
men sen så var det ju det här med rätt och fel
Jag önskar att jag under mina nattpass fick ha en nattgäst
som dem i Musikhjälpen har.
en mil är inte en mil utan att det är tio kilometer
Jag ska flytta till Umeå. För nångång så ska det ju va min tur också.
en gnistrande personlighet men det kräver att man har gener & anlag och det har inte jag
men det hade ju vart nice med sommar nu.
ni som vet att en mur bara är en bro på högkant och det som är som det är inte måste vara konstant
Har precis fått veta att jag har nack-och-axelproblem som vanligtvis en 50-åring har, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Öronen på en människa ska vara i linje med axlarna men mitt huvud är framskjutet flera cm och jag liknar mer en struts.
En frisk människa ska kunna luta huvudet bakåt utan problem men för mig tar det stopp för mitt axelparti är som en tjock vall med knutar och djävulskap.
Wow, det här var ju upplyftande information som gjorde min dag komplett.
ett framsteg blir ett bakslag, nånting måste undgått min blick
kärleken räckte nog halvvägs men vi gick för långt för att vända om
Jag är mycket väl medveten om att jag brukade tala illa om en viss by p.g.a. dess isolation från verklighet och civilisation samt dess intetsägande intryck. Jag tänkte ofta att den byn och dess invånare skulle försvinna och begravas likt Pompeji fast i snö istället för aska. Nu undrar jag om inte E-berg är lika fördömt som denna by en gång var i mina ögon.
jag baserar endast min "tro" på sådant jag har bevis på, därför har jag ingen tro, jag har vetskap
Känslan av ensamhet och hopplöshet är precis lika stor vare sig man vandrar runt i ett dött Enebyberg en mörk kväll i yrande snöoväder eller en varm sensommarkväll på grå asfalt. För så är det, det här stället är lika dött i december som i juli. Men pga olika anledningar. Och vad dem är kan man ju fundera på och om man inte orkar göra det så kan jag berätta för er att om vintern så gömmer sig folk inomhus så mycket som möjligt för att förtränga det faktum att vinter också kan existera i de södra delarna av Sverige samtidigt som de räknar ner dagarna tills våren och tills mörkret blir till ljus. Men det är ju just det, mörkret existerar alltid men det kan däremot minska och öka. Det är som förnyelsebar energi, det försvinner aldrig utan omvandlas istället. Om sommaren tar folk tillfället att fly härifrån, även om det bara är fyra veckor. Kvar blir jag. Och den öde orten. Vi är nog lika ensamma och hopplösa båda två faktiskt.
det finns en plats som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta
det finns en plats där jag känner mig hemma
det är en plats där en dag och fyra år är lika länge
det är en plats jag tar mig till när allt runtomkring mig förändras men inte jag själv
för det enda som förändras på denna plats är årstiderna
på denna plats ger de röda och gula löven färg åt den dimmigaste av höstmorgnar
på denna plats är det ljust även den mörkaste decemberdag
på denna plats värmer solens strålar även den blekaste hy en våreftermiddag
på denna plats sveper den varmaste av vindar förbi en sommarkväll
till denna plats kommer jag att fortsätta återvända så länge jag lever
och jag kommer aldrig glömma bort den. aldrig.
en önskan kan bli verklighet så se till att tänka till ordentligt
Jag har en lägenhet utan möbler 381 km härifrån och en axel som smärtar sen många år tillbaka men jag tänker såhär att jag har hellre en omöblerad lägenhet än ingen alls och likaså med axeln, hellre en smärtande axel än ingen alls. Det är lite så man får tänka va. Och eftersom mamma ständigt påpekar att jag har så mycket kläder så tänkte jag att jag kunde bygga upp en fin madrass av lite linnen, stickade tröjor och nån strumpa och sova på. Och vad gäller axeln så kör jag på egen rehabilitering i form av skidåkning. Sen så har vi äntligen kommit till årets höjdpunkt, Musikhjälpen. Tredje året och jag följer det lika slaviskt som åren innan genom p3, svt2 och svtplay och skänker pengar genom att önska låtar. För vi ska vara glada för det vi har, det var lite det jag försökte säga med allt ordbajs här ovan.
hur kan du vara så säker på ditt svar, hur kan du vara så iskall ren & klar
Jag ska flytta om 37 dagar. 888 h. Fast inte till Paris, inte ännu. Först blir det Sundsvall sen Stockholm sen Paris sen till Afrika med organisationen Läkare utan gränser för att sedan slå mig till ro i det stora landet i väst, Amerika. Typ lite så ser planeringen ut, omväxling förnöjer som sagt.
och jag hade inte kraft kvar att ge dig och jag hade inte hjärta att dela med mig
Egentligen är det så otroligt underskattat att vara i underläge, att vara cynisk och att vara rädd. Vissa vet vad jag menar och resten får väl fortsätta undra vad det är för underlig dragningskraft i detta som håller en kvar år efter år.
vardag som helg, en ny dag är bara ytterligare tjugofyra timmar att försöka slå ihjäl
Ibland önskar jag att det kunde vara lite så här igen. Men jag vet ju att det aldrig kommer hända. Chansen för det är ungefär lika stor som att jag skulle vara exalterad över att spela Bambi-spelet igen. Lika med noll alltså.
det finns egentligen ingen mening med det här, liksom mycket annat i mitt liv
visst fanns det dinosaurier förr i tiden pappa?
Jag har fått höra att jag låter som Debbie Harry, Annika Norlin och Melanie Safka. Intressant mix indeed. Om jag ändå var i närheten att skriva texter och skapa musik som dessa alltså.
