ulrika

Nej jag känner mig inte så välkommen. Nej jag känner mig inte så trygg. Här. Där. Utslängd. Jag är inte värd att få vara bland de andra. Jag är ett kryp. Inte värd mer. Bortskyfflad. Sparkad på. Men jag tänker inte ge upp i första taget. En, två, tre dagar. Vill försvinna men jag hänger kvar. Livet är ett test och jag bara undrar just hur nära kanten jag ska knuffas innan jag trillar över för som det känns nu så krävs det inte så mycket till faktiskt. Och kanske skulle jag satsat på en annan karriär, en som skådespelare. För när jag säger att allt är bra så ljuger jag personen som har makten att förändra rakt i ögonen. Eller så är jag lika genomskinlig som osynlig. Ännu ett spöke i korridoren.