ulrika

Ja det kan kännas lite ensamt ibland och ja det kan kännas överväldigande. Men allt har en mening, ett syfte och man lär sig av sina erfarenheter sägs det. Jag antar att det gäller mig också.

Man kan axla en roll, ibland kan man ta den för långt och ibland inte fullt ut. Men jag vet ungefär vart jag är och folk verkar kunna acceptera det. Jag kan vara clownen, den sarkastiska, den som säger oväntade saker, tänkaren och melankolikern samtidigt. För dem säger jag är lätt att prata med. Är det då också lika enkelt att prata om mig? Det sägs att tiden läker sår men jag är i ett konstant krig med tiden så jag tror på ljuset. Med ljuset kommer värmen, med ljuset kommer våren. Snart är inte ännu men i sinom tid. I sinom tid. Och jag är glad över vart jag är idag och det är helt och hållet min egen förtjänst. Jag kan äntligen luta mig tillbaka och säga att jag är en gnutta stolt över vad jag åstadkommit för det mina vänner, det trodde aldrig den där 17-åringen som avskydde skolan och beslöt sig för att hoppa av. Hon tittar tillbaka nu och ler. Hon säger hej.